Bergvik Kägelbanan

Kägelbanan fanns från mitten av 1800 talet till den revs på 1950 talet.

Klotbanan var 2,5 m bred och hade tätt sittande fönster på den södra sidan. På den norra sidan fanns returrännan för kloten. Rännan var lutande, så att kloten av egen kraft rullade fram till klotlådan i salongen. För att bromsa upp kloten, innan de hamnade i klotlådan, gick rännan i motlut de sista fem meterna. Klotbanan, som slutade vid kägelplattan, var liksom denna byggd av mycket tjocka ekplankor och något förhöjd över golvet. På båda sidor om klotbanan fanns försänkta rännor, som fångade upp kloten, om de rullade av banan. I kägelplattan fanns de av ljusare trä infogade nio uppställningsplatserna för käglorna. I plattans centrum ställdes den kägla upp som kallades kungen och som försetts med en ”krona”, övriga åtta käglor placerades runt omkring kungen på så sätt att en kägla — tysken — stod mitt framför kungen och en mitt bakom. Rummet, där kägelplattan fanns, var madrasserat så att kloten ej skulle slå alltför hårt i väggen. Ovanför madrasseringen fanns fönster och en bänk, där ”respojken” kunde vara utan att skadas av kloten och omkringflygande käglor. Till rummet fanns en särskild ingång, så att respojken kunde komma och gå utan att behöva passera salongen. Hela byggnaden var av ljust trä, utvändigt ljust gulmålad och invändigt enbart linoljad. Elektriskt ljus och telefon fanns installerade. Till kägelbanspaviljongen hade endast de s k kontorsherrarna och deras familjer samt inbjudna vänner, ofta officerare från regementet på Mohed, tillträde. För damer och ungdomar, som önskade delta i spelet, fanns mindre, lättare klot att tillgå. De flesta kunde den ganska invecklade poängberäkningen med dess olika träffbilder, som alla hade sina namn, t ex bataljon, svinrygg etc.